Väntar fortfarande på en kvalificerad, oberoende socio-religio-filo-psykologisk etc genomlysning av den här rörelsen & dess historia. Oberoende i betydelsen icke-affilierad. Dvs av folk som inte på förhand är investerade eller alltför glada i sitt studieobjekt.
När jag postade det här inlägget på annat ställe för ett par år sedan mötte jag invändningar. Den gången hade jag skrivit:
Idag för 130 år sen föddes den här mannen, Martinus Thomsen, i en by på Jylland. Fattigt, inte mycket till skolgång. Han utbildade sig så småningom till mejerist.
I trettioårsåldern hade han en stark religiös upplevelse som kom att prägla resten av hans liv. Han började skriva, föreläsa och måla. Ett par hundra besynnerliga bilder (som den han arbetar på här). En skandinavisk “mystiker”, måste man väl kalla honom.
Ändå rätt mycket en doldis. Först nu är det på gång en oberoende akademisk kartläggning av vad han egentligen åstadkom, har jag hört, och den rörelse som växte fram kring honom. Grattis, Martinus!”
Det var detta med ”oberoende” som jag fick mothugg om. För det har ju skrivits akademiska uppsatser om Martinus och hans ”kosmologi” som blivit godkända på diverse akademiska nivåer. A-, B-, C-, Masternivå. Ja, nyligen kom det t o m en doktorsavhandling. Dock, så långt jag känner till, uteslutande av anhängare. Men kan inte dessa arbeten vara oberoende, trots allt? Åtminstone på högre nivå ställs ju rigorösa krav på att resonemangen ska hålla god kvalitet, osv?
Jag känner ändå att det är nåt jag saknar för att jag ska tycka det kan bli riktigt intressant.
Det har något med Martinus Thomsens anspråk – och hur han därmed uppfattas inom rörelsen – på att vara en fullkomlig individ med ofelbart vetande, som jag har svårt se att det inte riskerar att ställa till det.
Någon invände den gången att t ex psykoanalytiker skriver ju om Sigmund Freud. Är deras bakgrund också diskvalificerande? Kan inte deras ingående kännedom om historik, teorier, mm, snarare vara en tillgång?
Men jag har svårt att köpa det. Ingen, eller åtminstone väldigt få och sannolikt åtnjuter dessa ingen större respekt, skulle hävda att Freud var ofelbar, oförvitlig, en fullkomlig människa som i sina böcker nedtecknat blott sanningen.
