“Väntar fortfarande på en kvalificerad, oberoende socio-religio-filo-psykologisk etc genomlysning av den här rörelsen & dess historia. Oberoende i betydelsen icke-affilierad. Dvs av folk som inte på förhand är investerade eller alltför glada i sitt studieobjekt.”
När jag postade det här inlägget på min privata sida för ett par år sen (som jag repostat idag som ett “minne”, med texten ovan) så mötte jag invändningar.
Den gången hade jag skrivit:
“Idag för 130 år sen föddes den här mannen, Martinus Thomsen, i en by på Jylland. Fattigt, inte mycket till skolgång. Han utbildade sig så småningom till mejerist.
I trettioårsåldern hade han en stark religiös upplevelse som kom att prägla resten av hans liv. Han började skriva, föreläsa, o måla. Ett par hundra besynnerliga bilder (som den han arbetar på här). En skandinavisk “mystiker”, måste man väl kalla honom.
Ändå rätt mycket en doldis. Först nu är det på gång en oberoende akademisk kartläggning av vad han egentligen åstadkom, har jag hört, o den rörelse som växte fram kring honom. Grattis, Martinus!”
Det var det här med “oberoende”. För det har ju skrivits akademiska uppsatser om Martinus och hans “kosmologi”, som blivit godkända, på div akademiska nivåer. A-, B-, C-, Masternivå. Ja, nyligen kom det t o m en doktorsavhandling. Dock, så långt jag känner till, uteslutande av anhängare. Men är inte dessa arbeten oberoende, trots allt? Åtminstone på högre nivå ställs ju rigorösa krav på att resonemangen ska hålla god kvalitet?
Och jag känner ändå att det är nåt jag saknar för att jag ska tycka det kan bli riktigt intressant.
Det har nåt med Martinus Thomsens anspråk – och hur han därmed uppfattas inom rörelsen – på att vara en fullkomlig individ med ofelbart vetande, som jag har svårt se att det inte riskerar ställa till det.
Någon invände den gången, att t ex psykoanalytiker skriver ju om Sigmund Freud, är den bakgrunden diskvalificerande också? Är inte deras ingående kännedom om historik, teorier, mm, snarare en tillgång?
Men jag tycker det är svårt att köpa det. Ingen, eller åtminstone väldigt få, o sannolikt åtnjuter dessa ingen större respekt, skulle hävda att Freud var ofelbar, oförvitlig, en fullkomlig människa som i sina böcker nedtecknat blott sanningen.