Två utvecklingsmål som krockar!
Samtidigt som individen med åldern närmar sig ett mera moget/ambivalent/paradoxal stadium och utsiktspunkt (här till ledd och pressad av, om inte annat, att hon nalkas nära anhörigas och sin egen död och många relationers upphörande) – Fowlers 5:e, och kanske 6:e stadium; 4 och 5 enligt ASI – det finns inga helt onda eller goda människor, alla kämpar på så gott de kan – så sysselsätter man sig istället (men graden av engagemang, och även motiv, och vilka behov det tillfredsställer, skiftar så klart från individ till individ) med frågor om mänsklig fullkomning och en perfekt ordning. Detta som har så tydliga paralleller till ”adolescenttänkande”, d v s (kontradiktiv nivå, enligt ASI).
Med nivå 5 (men det fanns redan på nivå 4) inträffar möjligheten för ”det absolutas återkomst”. (Jämför med ”a second naivite” som hör hemma på nivå 4, medan ”a second boldness” på nivå 5.) Här kan individen åter ta upp sådana idéer som ligger så nära adolescentteman, utan att allt för mycket påverkas av den gravitation som utgår från denna period i sitt eget liv och psyke. Det fordrar att man har utvecklat en paradoxal kapacitet. Detta är själva brännpunkten om man vill beskriva det potentiellt problematiska med NA.