Det brukar heta att om man ska argumentera för en sak, så ska man visa lite god vilja att också försöka förstå motpartens syn på det hela. Så det tänkte jag göra!
“Varför finns det crazy konspirationsteorier?”
1.
Är man lite “meta-konspiratorisk” kunde man tänka att det faktiskt kan finnas pågående skumrask som gynnas av att fokus i debatten istället ligger på de mest galna k-teorierna. För då kan vissa fortsätta i lugn och ro med sina karteller, oheliga allianser, dolda agendor – de verkliga konspirationerna – utan att nån bryr sig.
Och om fokus i debatten ligger på de helt crazy k-teorierna, kan det ju rentav få effekten att man nästan tycker synd om “maktens män”, solidariserar sig med dem… så man blir blind för eller missar sånt “de” gör som faktiskt är dumt, skumt, oetiskt…
Dvs, konspirationsteorierna kan vara planterade för att dölja något minst lika stort och sinistert, men inte lika tokigt. Då är de crazy k-teorierna ett slags dimridå som delas vidare i god tro, eller helt medvetet för att dribbla bort allmänheten.
2.
Och ska man tänka mer psykologiskt, varför de mer crazy teorierna (för det står jag fast vid att jag tycker de många ggr är!) uppstått, så kunde det ju vara som man tänker kring den/dem som blir “symtombärare” i en familj… Att det i en familj finns sånt man inte pratar om, outredda, osedda, oreflekterade spänningar. Att man håller skenet uppe. Men att det kommer till uttryck hos någon individ, där det brister, där symtomen kan komma fram dramatiskt och kanske överdrivet…
Psykotikerns berättelse kan vara värd att lyssna till, vad som går att skönja i de vildvuxna bilderna, teman som berättar en sanning (en lynnig, skrämmande far blir “Satan” i en psykotisk berättelse, typ)…
Dvs, det är mer illa ställt med världen än vad nån vill höra om! Och de känsligaste, mest lyhörda individerna blir då ett slags visselblåsare. De måste bara få ur sig det. Och då kan det komma ut i delvis förvrängd form. Fastän essensen är sann.
Ja, det var några tankar.
(Bild: “Vända kappan efter vinden”, illustrerat i Nederländska ordspråk från 1559.)