En kritisk granskning av självhjälps-gurun Teal Swan, hennes idéer om depression, självmord, mm (Gizmondo, iTunes, våren 2018).
Teal Swan har många anhängare, och även kritiker. Den pågående dokumentärserien är ur det senare perspektivet. Swan har anklagats för att ha inspirerat, eller i vilket fall medverkat, till att flera personer tagit sitt liv.
Är hon farlig? Ett första intryck, efter att ha lyssnat till 1-2 delar av dokumentären och tidigare sett något av hennes youtube-framträdanden, är att hon är en ganska typisk entreprenör i sin branch. Hon har fått många följare. Dels en större publik som följer hennes blogg och videoklipp, dels en inre krets, “The Teal Swan Tribe” (tror jag den kallades). De senare tillåts ha en mer intim kontakt med henne via sluten Facebook-grupp, etc. Swan är mycket aktiv i flera kanaler dagligen, där den som vill kan lyssna på och följa vad som händer i hennes liv.
Detta har nyligen utvecklats till ett fysiskt center i Costa Rica, dit flera ur just den inre gruppen anslutit sig gissningsvis. Men dit även andra erbjuds komma, då mot betalning, osv.
Det vill säga ett välbekant upplägg för en “sekt”, utan att lägga någon värdering i det. Teal Swan är karismatisk, personlig och easy-going i sina framträdanden. (Hon kommer förresten till Sverige i november-18). Anhängarna är mycket fästa vid henne. Hon besvarar deras frågor. De i gengäld ser henne som allvetande, upplyst, eller åtminstone som väldigt vis. Det verkar inte handla om någon domedagssekt (typ Heaven’s Gate eller Aum Shinrikyō), där det hastar, jorden ska gå under och man kan lika gärna skynda på processen. Inte heller (så här långt) en markant sluten, destruktiv rörelse.
Faran ligger nog snarare i intimiteten, intensiteten i den relation hon bygger upp till sina många följare. Och att hon handskas så påtagligt vårdslöst med frågor om depression och självmord.