Bakom den här dörren till en källarlokal på Svandammsvägen i Stockholm höll under många år FRI – “Föreningen Rädda Individen” – till. Wikipedia har en presentation.
Föreningen initierades 1978 av medlemmar ur Svenska kyrkan Stockholm samt andra som räddade sektmedlemmar ifrån Scientologirörelsen. Några av tillskyndarna var bl. a. biskop Ingmar Ström i Stockholm och kriminalkommissarie Karl Gunnar Malmkvist. Medlemmar ur andra myndigheter samt anhöriga, tillika Olov Svedelid, engagerade sig i arbetet.
Sedan det arbetet blev klart upphörde FRI, men återupptogs vid ombildningen 1984. Föreningen bestod då av anhöriga, och personer med egen erfarenhet av “destruktiva rörelser” (avhoppare).
(Länken Wikipedia har till föreningens hemsida går numera till en skräpsite, någon som köpt adressen.)
Det kan ha varit i början av 90-talet som jag besökte dem där i Midsommarkransen. Eldsjälarna var ett äldre par som upplevde att de hade förlorat sin dotter till Hare Krishna. Det var ett litet kontor med skrivbord, telefon och ett par arkivskåp, som jag minns det.
Det nyandliga landskapet såg annorlunda ut då, med flera livaktiga “sekter” som värvade medlemmar. På Drottninggatan inne i stan, i backen norrut, stod Scientologikyrkan. De sålde boken “Dianetik” och erbjöd gratis personlighetstest om man följde med till högkvarteret intill. Runt hörnet, in på Tegnergatan, hade Unification Church – “Moon-rörelsen” – ett litet kontor och kurscenter. Hare Krishna syntes ofta på gatorna och bjöd in till Söndagsträff i sitt kombinerade tempel och restaurang vid Fridhemsplan.
Ett behandlingshem speciellt för avhoppare planerades rentav.
Idag har de alla upphört eller åtminstone försvunnit ut i periferin. En beskrivning av förloppet finns t ex hos Liselotte Frisk i boken “De nyandliga rörelserna – vart tog de vägen?” (Nya Doxa) från 2007.