Individen är ensamt ansvarig för sitt öde och hur livet gestaltar sig. Samtidigt som hon förbunden med och ompysslad av många osynliga och välvilliga varelser. Allt och alla är förbundna med varandra. Tillvaron är holistisk och ter sig förtrollad. Synen på könen tycks å ena sidan essentiell, det vill säga att män och kvinnor är av olika sort. Å andra sidan är det ofta möjligt att skifta kön mellan de olika liven. Vartefter blir individen mer och mer androgyn och kommer då att inrymma egenskaperna från båda könen. Hon blir höjd över alla dualiteter och komplett i sig själv, liksom Gud.
Individens egenskaper är inget som hon fått via sina föräldrar eller förfäder utan det är hennes eget psykiska ”dna” som hon tagit med sig in i livet. Detsamma gäller erfarenheter, såväl de behagliga som de obehagliga, sådant är hon själv ansvarig för. Föräldrarna är medvandrare. Mellan liven skiftar rollerna och i nästa inkarnation kan de vara ombytta. Kritiken av etablissemanget, de institutioner som idag har tolkningsföreträde i världen, är hård. I synnerhet underkänns vetenskapen och kyrkan. Dessa uppfattas som gamla och alltför trånga paradigm, som med tiden behöver uppdateras med den nyandliga världsbilden. Det finns dock personer som är helt fullkomliga och ”upplysta”. Respekten som intervjupersonerna visar dessa individer står i kontrast till skepsisen mot hiearkier i övrigt.
Visionen om ett framtida världsrike, som utmärks av humanitet och samarbete, är stark. Hur mänskligheten ska lyckas att ta sig dit är dock mer oklart. Spänningen mellan individualism och kollektiv är stark. Här finns en tydlig ut- och ingruppsdiskurs som handlar om att personer med en nyandlig förståelse utgör en förtrupp, medan stora delar av mänskligheten ännu kommer att behöva göra många smärtsamma erfarenheter innan de kommaer ifatt. Ett ytterligare världskrig kan vara nödvändigt.
Djupast sett har ingen någon ålder. Den enda ålder som existerar är de olika nivåerna för andligt avancemang. Att vara äldre i detta avseende är odelat positivt. Ett barn kan andligt sett vara äldre än sina föräldrar. Vi lever vidare efter döden. Denna uppfattning är inte unik för den nya andligheten, men det går att hävda att respondenterna i studien behandlar ämnet på ett påtagligt bekymmerslöst vis. Det är möjligt att göra förberedelser inför nästa liv, strax är individen tillbaka i en ny kropp och kan fortsätta med det hon eller han gjorde senast. En resondent liknar det vid att byta bil.
Mörk barndom, dåliga föräldrar.
”Barndomsminnen.” Barndomen beskrivs ofta, men inte alltid, på ett konfliktfyllt sätt. Om detta har t ex Granqvist (åååå?) skrivit i sin forskning på NA utifrån AAI-intervjuer. (Intervjupersonerna talar om sina föräldrar som om de vore närvarande i rummet, anmärkte han på. Finns nog en del exempel på detta också i detta material. Det är i vissa fall mycket levande beskrivningar.)
Ett intryck av beskrivningar av föräldrar och barndom är att det är ovanligt konfliktfyllt, försummelse. Hur ska detta förklaras? En möjlighet är att det så klart stämmer. En annan möjlighet är att detta förstärks, och/eller inte kunnat genomgå en försoningsprocess. På ett eller annat sätt blir förhållandet mellan nu-tid och då-tid upplevs med och beskrivs i starka kontraster.
Ses i extra mörka färger. Visar sig i AAI-int, och bedöms fel ev? (Granqv)
”Toxic parenting”, Farias och Granqvist (2007)
Separationer
Här finns möjligen en köns/genus-skillnad. I materialet finns många berättelser, av kvinnor, om att lämna destruktiva eller tråkiga relationer. Sådant beskrivs som frigörelseprojekt. Utan att underskatta de strukturella skillnader som kan göra att det för kvinnor faktiskt kan finnas ett större behov av att frigöra sig… Även att lämna arbetsplatser.
De män som berättar om sådant gör det med mera av skam, skuld eller besvikelse, eller skämtsamt ”de olyckliga ä z, och jag har försökt leva upp till det”
Projicering mot etablissemanget.
”Etablissemanget.” Ett slags “light”-version av konspirationsteorierna. De som har makt och tolkningsföreträde i världen är inte nödvändigtvis utstuderat onda, utan bara “outvecklade”.
Journalister som får
Kyrkan och dumma troende
”Kyrkan och de troende.”
”Konspirationstänkande.” Exempel från materialet handlar om media som ”fårskockar”, nationers illasinnade säkerhetstjänster, katolska kyrkan i någon mån.
Inte så mycket mörka makter finns med i materialet, någon berättar om att ”jättemycket obehagliga saker hände i mitt liv”, hon kopplar det till säkerhetstjänster mm, som ska ha andliga förmågor, tankeläsnin g, mm