Gudsbild
Glapp
Stora spänningar
Mellan motsatser
Fullkomliga kategorier
Gnosticismen
Gnosticismen är en andlig lära som fanns redan vid tiden kring kristendomens födelse och från vilken den tidiga kristendomen valde att distansera sig (Kärvfe, åååå; NN, åååå). Enligt gnosticismen existerar det en allsmäktig och perfekt gud, men det är inte denne som har ansvaret för att vår värld ser ut som den gör. Detta förklaras istället med en sorts hjälpgud som inte är fullkomlig, den så kallade Demiurgen. Att världen ser ut som den gör beror ytterst på dennes fel och brister och på att vi människor har drag av den senare. Synen på mänsklighetens tillstånd och vägen framåt, så som intervjupersonerna presenterade detta, ter sig på något vis ”mörkare” och mer mystisk i jämförelse med hur övriga respondenterna beskrev detta.
Kärfve ( 1998, s. 21) vill sammanlikna den nya andligheten med gnosticismen. Detta är möjligen fruktbart ur ett religionsvetenskapligt perspektiv, men ur ett psykologiskt eller psykoanalytiskt perspektiv kan det nog leda fel. Ett intryck är respondenterna med en gnostisk världsåskådning har svarat mer ”religiöst” och i någon mening mer saktmodigt än de övriga i gruppen. De har inte uttryckt samma starka tro på progression och individens suveränitet t ex, vilket det förmodligen kan vara något hälsosamt med. Den mest innerliga gudsbeskrivningen stod en av gnostikerna i gruppen för, fastän även denne brottades med dualiteten personlig-opersonlig. Gnosticismen förefaller att även psykologiskt vara ett mellanting mellan traditionell religion och nyandlighet.