Hur kommer det sig att så många “nyandligt” intresserade hamnar fel & på tvärs med konsensus i fanimig alla brännande frågor? 😳 Först var det klimatet. Trump… Sen kom Covid. Nu Rysslands invasion av Ukraina.
Själv har jag mest aningar, hypoteser. Själva spaningen är sann, så mkt vet jag. Men hur förklara? Tror det är flera bitar i det… En sorts rebellisk, binär “ni-fattar-ingenting! (så sanningen måste vara tvärtom)”-inställning tror jag förklarar somligt i alla fall.
Och hur lyckas man bevara detta auktoritetstrotsiga, ungdomliga sätt att se på världen då? En sak tror jag har att göra med att man anammat ett sätt att se på världen där man laborerar med – bländas av! – “absoluta storheter”… Vanligt folk gör ju inte det… Dvs Absolut ofelbar kunskap, Absolut, ren kärlek, ett Absolut paradiskt sätt att organisera ett samhälle, fullkomliga ledare (Ett framtida kärleksfullt “Världsrike”), osv. Nyanser bleknar bort kompromisser ses som nåt dåligt.
USA/NATO-länderna/Väst har varit & är ju själva inblandade i en massa (ofullkomligt) skumrask. Jo. Har inte USA själva invaderat? Var inte Sverige själva och härjade i Ukraina för 500 år sen, osv…
Den här fullkomlighets-filosofin gör det svårare (och “enklare” med, så klart, fastän resultatet blir grovt förenklat & fel) att navigera, både i tid och rum.