Respondenterna visar ett stort intresse för teologiska frågor. Vissa av kyrkans uppfattningar, i synnerhet föreställningen om att Kristi död på korset skulle kunna befria nulevande från skuld, avvisas med förnuftsargument. Kyrkans gudsbild, så som denna uppfattas, ifrågasätts också den med av allt att döma goda och genomtänkta argument. Medan Gud för den kristne är ett levande mysterium, så förefaller han inte vara det för respondenterna. Han är av allt att döma svår att få grepp om (personlig eller opersonlig) men respondenterna har klara svar på frågor om Guds egenskaper i övrigt, dennes utsträckning, dennes roll i världen och förhållande till individen, som administratör av vår karma, mm. Så i någon mening har nyandligheten detroniserat även Gud. Med psykoanalytisk terminologi så kunde man säga att anhängarna lyckats genomskåda Gud, ”penetrerat” och triumferat, även över denne?
Samtidigt är den bild av Gud som tonar fram ganska märklig. Han är inte mäktig eller sträng, som guden i Gamla testamentet, utan snarare bortvänd, likgiltig, eller med ett nästan instrumentellt förhållande till oss. Det är inte precis bilden av en ”bra förälder” som tonar fram, sett med anknytningsteoretiska ögon. Han låter människorna lida, men han gör detta av kärlek, förklarar en av respondenterna. För att vi ska bli fullkomliga. Samtidigt är det uppenbart utifrån intervjusvaren att det är åtskilliga människor i världen som kommer att behöva lida svårt i framtiden. Det ligger nära till hands att fråga sig om inte gudsbilden och attityden till omvärlden samverkar på något vis, och om inte gudsrelationen har fått drag av ”identifikation med aggressor”.
Den nyandlige guden har inte skapat människorna, då vi funnits till i all evighet. Därför finns inte heller någon innestående skuld eller anledning att känna eller visa honom någon tacksamhet. Denne gud har inte heller låtit sin son dö på ett kors, för att lätta våra bördor. Inte heller där finns det någon tacksamhetsskuld. Denne gud hjälper eller bistår oss inte på någon aktivt sätt. Människan är således oberoende, såväl i förhållande till de jordiska föräldrarna som till Gud. Arlebrand (1992) menar dock att det finns ett saknat objekt bakom det nyandliga sökandet. Detta sökande har urartat till ”andlig materialism och konsumism. Utan kontakt med Gud tvingas människan hemfalla åt dyrkan av sig själv och sina personliga behov… Människan söker ytterst inte ’något’, utan ’någon’” (s. 224f).
Granqvist et al. (2009) menar sig i sitt arbete utifrån anknytningsteori ha kunnat påvisa att personer med nyandlig orientering i högre grad har en desorganiserad/osäker anknytning. Vad av detta kan förklaras med själva lärans påverkan, och vad har med uppväxterfarenheter eller biologi att göra? I förhållande till vanlig religion kan en del individer reparera en bristfällig anknytning, menar Farias och Granqvist (2007), något som kallas ”earned security”, medan detta inte kunnat påvisas i forskningen på de nyandliga.
