Någon som individen av en eller annan orsak blir intresserad av eller känner stor sympati för kan vara ett återseende från en tidigare inkarnation. Flera berättelser handlar om blickens betydelse. Personer som återser varandra från ett annat liv kommer eventuellt inte att kunna känna igen varandra på utseendet, medan ögonen är desamma. Den som går i så kallad regressionsterapi kan uppmanas, när hon eller han under en session återvänder till ett tidigare liv och där träffar på någon: Möt inte blicken. Att mötas öga mot öga kan ge en stark visshet om att det inte är första gången du träffat den personen:
Det är skillnad när du tittar i levande livet i ögonen, än när du tittar på foto va. Jag hade ju sett honom på foto. Och jag bara sa… Du, Sune, alltså jag tycker jag känner… För han är inne på det här också… Det känns som att vi har känt varandra förut, sa jag. Ja, sa han. Så bara… ja /skratt/ Skitkul. Och sen var det bara så.
I materialet förkommer många berättelser om absoluta igenkännanden. Denna reservationslösa öppenhet är också något som idealiseras. Hur går det att förstå detta psykologiskt? Kanske som en svårighet att uthärda ovisshet och att en lösning då erbjuder sig att helt enkelt hoppa över inledningsskedet. Istället för att behöva lära känna den andre först så uppfattas den andre som ett återseende från en tidigare existens. Detta liknar vad Farias och Lalljee (2006, refererat i Farias & Granqvist, 2007, s. 126) påvisat i sitt experiment där testpersonen hade att ta ställning till en påhittad historia, om en person denne träffat till exempel i affären som kändes mycket bekant, och vad detta då kunde bero på. Kanske att detta kan liknas vid ett symbiotiskt hopp.
Förmodligen är det möjligt att exempelvis utifrån anknytningsteori få idéer om vad en sådan reservationslös öppenhet har sin grund i, men eventuellt går detta även att förstå utifrån själva det nyandliga tankesystemet. Att världsåskådningen faktiskt sanktionerar detta slags tolkningar och på så vis erbjuder stigar att ta sig fram till den andre som är mindre mödosamma. Vad gäller ögonens betydelse går det att associera till ”moderns blick”, det vill säga en erfarenhet med rötterna långt tillbaka i individens liv.