Hade just gått och funderat över mitt andliga sökande och vilka sammanhang jag egentligen varit i. Och jag hade konstaterat att det inte varit direkt sekter, utan mer sådant som kan beskrivas som oorganiserad, eller möjligen semi-organiserad, alternativ andlighet.
Men så läser jag ett färskt inlägg på författaren Håkan Blomqvists blogg, om UFO-rörelsens historia i Sverige. Och hans möte i början av 70-talet med en viss Sten Lindgren, påstådd “kontaktperson” för utomjordiska civilisationer, samt representant för “InterGalaktiska Federationen”, IGF. Eller rätt och slätt “Rymdbröderna”
Och då vet jag åtminstone en gång (det finns några till) då jag touchat vid – och känt den starka gravitationen från – vad som måste beskrivas som en “sekt” med en tydlig ledare.
“On November 21, 1970 Kjell Jonsson and I went by train to Stockholm where we were picked up by Sten Lindgren och his co-worker Bjarne Håkansson. We were taken to Sten Lindgren´s apartement at Lidingö. Arriving at our destination we were soon made aware of that this was no ordinary Swedish home…”
För mig hände det i slutet av 80-talet, åtminstone femton år efter det möte Håkan Blomqvist berättar om. Jag var strax över tjugo och jobbade i en sorts alternativbokhandel vid den tiden. En man som presenterade sig som Sten Lindgren började prata med mig över disken, och bjöd snart in mig till ett möte hemma hos sig på Lidingö.
Och jag åkte dit. Det blev en surrealistisk, men så klart också spännande, kväll som ibland dykt upp i minnet. Som nu. Som jag kommer ihåg det var flertalet deltagare den kvällen mer bekanta med och redan sympatiskt inställda till Lindgren, hans idéer och förnimmelser.
Det starkaste minnet från kvällen var hur han förklarade för oss att i samma stund som vi satt där i hans soffgrupp, så hovrade sannolikt “spaningsskivor”, dvs ett slags ufo-drönare, utanför fönstren och iakttog oss. Och att vi inte skulle bli förvånade om de följde oss på avstånd när vi lämnade huset. Detta hade tidigare besökare vittnat om.
Här är en längre artikel, också den av Håkan Blomqvist, om fenomenet Sten Lindgren.