Den här bilden tog min far för trettio år sen. Han var ungefär lika gammal som jag är idag alltså. På besök från Dalarna, kom förbi mitt jobb. Tror aldrig han riktigt förstod vad jag höll på med. Och jag var för ung och förvirrad för att bry mig, eller för att inse att jag brydde mig.
Nu är pappa borta. Året innan E kom. Pappas födelsedag var i helgen, lillgubbens imorgon. Jag har själv blivit far. Åtminstone idag begriper jag hur fin han var, min pappa.
Tänka på detta är som att stå i ett existentiellt jäkla korsdrag. Gåtfullt, sorgligt, och känna sig underligt glad på samma gång.
Inte konstigt folk blivit religiösa.