“Vem drar i trådarna, med vilken agenda?” Sansat och välskrivet på Facebook, av någon som kallar sig jordbunden konspirationsteoretiker. Psykolog är hon också.
Hon vill själv distansera sig från de mest crazy teorierna (plattjord och ödleinvasion, etc). Bra. Hon har gjort research, kollat upp div “filantroper” som visat sig också ha fingrarna i många syltburkar med grumligt innehåll. Detta har jag ingen anledning att betvivla.
“[G]enom kontrollen över ”filantropiska” fonder med mångmiljardtillgångar, har dessa individer ett helt ofattbart inflytande över i princip allt vi gör, ser och hör, över forskning och vetenskap, och över beslutsfattande i såväl statliga som överstatliga myndigheter och organisationer, som WHO, FN, EU, Världsbanken osv. Och jag är rädd att syftet med all denna kontroll och inflytande inte är att göra världen till en bättre plats för dess invånare, utan istället att bit för bit ta ifrån oss det lilla vi har kvar av tillgångar, inflytande och frihet, så att vi till slut inte är mer än våra herrars slavar. Jag tror tyvärr vi är en god bit på väg dit.”
Men jag är inte beredd att följa henne “det sista steget”, det vill säga att det pågår ett planlagt, koordinerat projekt att förslava mänskligheten (typ). Jag tror inte på det helt enkelt. Den råa kapitalismens inbyggda logik kanske för oss dit, eller ditåt, mot en kollaps, men för mig är detta något annat ändå.
Diverse potentiellt och faktiskt skumrask. Jag köper det nästan hela vägen. Men jag tror inte på det helt ut, helt enkelt. Kanske naivt, kanske har jag inte gläntat på min egen Pandoras ask tillräckligt mycket. Eller så har jag det, men att för mig har det fått andra konsekvenser, i hur jag ser på människan, jag vet inte.
Fartblindhet, avtrubbning, solidaritet med sina likar, makt som deformerar, girighet, oförmåga att vända om och erkänna man haft fel, gjort fel. Så långt sträcker jag mig. I vissa fall är det patologiskt, i de flesta fall har folk bara fastnat på nån skuggig kant av det mänskligt normala.