Kapacitativa | Perils On The Path

v. Kapacitativa realiteter (s 28-40)

Denna domän handlar om hur individen hanterar sin otillräcklighet och sin svaghet. En sådan som kan vara såväl medfödd som förvärvad. Att inte vara lika stark, snabb eller talangfull som vissa, men dock kanske mer än andra. En fråga vi kan ställa till materialet är: Vad säger intervjupersonerna som kan hjälpa oss att förstå hur de förhåller sig till de kapacitativa realiteterna?

Tro och vetande

Traditionell religiositet eller tro skiljer sig från det nyandliga engagemanget på flera vis. Tro förknippas med att personen inte ifrågasätter, inte funderar själv, utan bara accepterar vad auktoriteter säger, till skillnad emot intresserade av den nya andligheten som behöver logiska resonemang för att kunna acceptera ett påstående. Vad som kan få någon att bli troende är bristande trygghet: ”Man är otrygg i sig själv, och så söker man trygghet i det yttre… Många vill ha fasta regler typ från såhär bibeln, koranen, eller vad du vill… Dom BEHÖVER det. Men jag tror att det beror på att den inre strukturen inte är så stark”.

Även om religionen undervisar om vissa övernaturliga ting, så nöjer sig den troende ofta med dessa och betraktar annat, t ex somligt som nyandligheten omfattar, som konstigt eller osannolikt. Detta eftersom det inte står om det i bibeln och inte går att ”klämma in i det här gamla”. Exempel på sådant som kristna är benägna att inte tro på är ”ut-ur-kroppen”-upplevelser. Att vara så trogen ett begränsat tankesystem kan dock ha ett pris för den troende, som löper risken att bli en kluven människa. Framtiden kan komma att föra med sig en del nya upptäckter som den troende då kommer att få svårt att integrera i sitt trossystem. Svårast blir för det för de mest fanatiska som till och med förnekar evolutionen och t ex tror att dinosaurierna vandrade omkring här på jorden för några tusen år sedan, menar en respondent.

Den nya andligheten däremot går förnuftsmässigt att förstå. Istället för att bara acceptera vissa dogmer så är det möjligt att själv undersöka vad nyandliga författare och lärare hävdar är sant.

Man är religiös och går i kyrkan och ber till Gud, och hela det här köret, och är med i kören och ja allt vad de nu gör i kyrkan. Man lever ju i sin lilla värld, och man tror på Gud, man tror på Jesus, man tror på det som står i bibeln. Men tro, då TROR man ju bara… Martinus till exempel, han VET. Så där har man en skillnad. Men jag tycker också att jag vet då, för jag litar på det Martinus skriver. Och allt jag har läst och allt jag har gjort och allt jag har upplevt, tyder ju mer på att Martinus har rätt än vad man har i kyrkan, med synd och sånt. Så att jag tycker ju att jag vet, jag tror inte så, nä (p3).

Eftersom detta är en övertygelse som går att få bekräftad kan du inte heller tvivla på en sådan världsbild. Via studier av nyandlig litteratur går det att få en upplevelse av koherens, att utsagorna faktiskt passar ihop. Detta saknas i den kristna teologin, som uppfattas ha många “lösa trådar”. Den nyandliga världsbilden uppfattas som mer solid. En intervjuperson beskriver en tredje position, i förhållande till de nyandliga idéerna, som varken är tro eller vetande:

Jag har liksom inte nån sån där TRO, såhär och såhär är det, och det här tror jag på till varje pris… Så att jag har egentligen ingenting att tvivla på… Hade jag fel, hade jag rätt. Jag är inte i ett sånt läge riktigt, utan jag betraktar det där och det finns, men det är inget sånt där livsnödvändigt… Det här tror jag på, hade jag rätt, hade jag fel. Utan det… Nej det FINNS liksom inte. Däremot så kan jag känna… Om du… Jag har inte liksom beroendeförhållande till det eller vad jag ska säga (p4).

Ahlin (2007, refererat i Frisk & Åkerbäck, 2013) beskriver en dansk studie som ville undersöka newage-sympatier i befolkningen. Man skickade man ut en enkät till 385 behandlare vilka antogs omfatta typiska new age-föreställningar. 170 svar kom tillbaka. Bland annat ville forskarna få svar på i vilken utsträckning dessa personer betraktade sig själva som religiösa eller andliga. Svaren visade att de i mycket högre grad än befolkningen såg på sig själva så. Fem svarsalternativ gavs. Kristen/religiös/andligt sökande/har nått andlig klarhet, samt ett femte alternativ, som var nej till alla beteckningar. En femtedel kryssade för samtliga alternativ. En femtedel alla utom ett alternativ. Författaren föreslår att detta kan ha berott på att respondenterna inte tyckte att något av svarsalternativen passade dem.

Också i denna studie värjer sig respondenterna för att bli betecknade som religiösa. Benämningen ”new age” uppskattas inte av någon. Det finns former av nyandlighet som respondenterna inte önskar bli sammanblandade med och de presenterar goda skäl för detta. Tidsaspekten spelar också in: ”new” har det hetat i snart hundra år, säger en intervjuperson. En annan aspekt av detta är dock att respondenterna inte vill bli sammanblandade med de troende, då dessa just ”tror”, medan de nyandliga tankegångarna går att testa, få verifierade eller annars byta ut dem. Ur en psykologisk synvinkel går det att problematisera detta. Betoningen av förnuftet gör att tankesystemet får en mer sluten och vattentät utformning.

Personliga bekräftelser.

Egna erfarenheter av det övernaturliga gör att individen kan hävda att hon eller han vet, oavsett vad andra kan tycka eller tänka om detta. Det är dock förståeligt att andra kan betvivla eller vara skeptiska emot det individen på självupplevda grunder hävdar är sant, men detta behöver inte påverka den egna övertygelsen. En respondent berättar om nära-döden-upplevelser hon haft vid två olika operationer. För henne har dessa bekräftat att det finns en tillvaro efter döden.

Vissa läsupplevelser kan vara omtumlande. En intervjuperson berättar att han för många år sedan hittade en nyandlig bok i en affär, läste några sidor och därefter skrattade i en hel vecka. Det var som om en tyngd hade lyfts av hans axlar: “Det var bara första sidan va. Så det var som att sätta nyckeln i låset ungefär”. Författaren är den som respondenten alltjämt, efter flera decennier, tycker ger den bästa beskrivningen av verkligheten.

Att trauman och liknande i tidigare existenser kan ge symptom och problem i detta livet, som kan försvinna genom att de ursprungliga erfarenheterna återupplevs, är en bekräftelse på att dessa minnen och erfarenheter är äkta och att vi levat förut.

Tanken är skapande.

I det korta perspektivet kan vi inte åstadkomma särskilt stora förändringar i våra liv, menar en respondent. Föreställningen om att ”tanken är skapande” och liknande utgår från antagandet att tillvaron är uppbyggd på ett godtyckligt vis, vilket den inte är. Föreställningen att du kan attrahera eller dra till dig vad som helst, bara genom att fokusera på det, är alltför simpel.

Individen planerar eller godkänner åtminstone själv hur livet kommer att gestalta sig, vilka erfarenheter hon eller han behöver få göra. På tröskeln till en ny inkarnation är individen fullt införstådd med vad det livet kommer att innebära. I denna fas har individen stöd av sympatiska, andliga väsen vilka liknas vid ett ”himmelskt råd”. Dessa kan rekommendera och motivera individen att ta itu med vissa saker. Ibland går det att välja mellan att få ett hårdare eller lättare liv, men individen föredrar då kanske ändå ett liv med större svårigheter. Eventuellt för att försöka åtgärda ”ett mönster” som präglat tidigare inkarnationer:

Det är det stora målet att komma så långt som möjligt. Kommer man inte ända fram i det här livet, så får man fortsätta i nästa liv… Ja, alltså det kan väl vara att man… om jag bara tänker fritt så… så kan det ju vara att man vet med sig att man har en viss problematik, och att man vill bryta det mönstret eller problematiken, så sätter man sig i en situation där man vet att man kan lösa upp det.

Det är alltså inte bara så att varje person får uppleva just det hon eller han behöver få erfara, utan vi väljer det själva:

Som många säger, å vad livet är svårt. Men du väljer det själv egentligen. Det finns svart och vitt, och det finns möjligheter, egentligen, bara det att du kan inte se det just nu för att du stirrar blint på problemet… Som många säger att, ja, jag har levt i fattigdom och misär, och jag hittar fel partner jämt och ständigt, och ekonomi och allt det här. Men det väljer du, även styr du det här. Så du har en möjlighet innan du kommer, att hamna hos en familj som passar dig just nu (p7).

En respondent säger om de likheter han finner hos sig själv och sina föräldrar: ”Men det är inte deras egenskaper jag har ärvt… Det är mina egna… Men då passar det väldigt bra in på deras gemensamma uppsättning, psykiska genuppsättning, eller vad man ska kalla det”.

Livet är en skola.

Individen förstår sig själv, sina styrkor och svagheter, utifrån sina erfarenheter i tidigare liv. Antingen konkret, via t ex reinkarnationsterapi, eller som en teoretisk övertygelse. Hennes egenskaper är inte i första hand något som kommit med uppväxt, interaktionen med föräldrar och nära anhöriga, samhälle, tid, kultur, relationer, arv, etc, utan de är ett resultat av den egna ackumulerade ”erfarenhetsbanken”. Mozart nämns av ett par respondenter, som någon som sysslat med musik i många inkarnationer. Hans talanger går inte att förklara enbart utifrån uppväxt och den träning han fick bl a av sin far.

Livet är en skola, med läroplaner, läxor och bakläxor. Vi är själva helt och fullt ansvariga för vårt öde. Lidandet är oundgängligt.

Lidandets mening.

Lidandet är själva motorn i vår utveckling. De egna erfarenheterna ger på sikt en förmåga till inlevelse med andra som har det svårt på samma område. Synsättet att någon kan vara offer, medan någon annan är förövare, är missvisande. Vi lider alla av en brist på erfarenhet som länkar oss samman:

Den här synen som vi har i samhället, att det finns en förövare och ett offer, den är också felaktig. För båda lider lika mycket. Och det är väldigt provocerande, alltså i det, för här finns det ju för i det här samhället vill ju alla ha syndabockar och alla vill tycka synd om offret och sådär. Och det skulle ju vara väldigt svårt att säga till ett våldtäktsoffer till exempel, men jag är övertygad om att det är så (p1).

En av intervjupersonerna berättar om ett reinkarnationsminne, där en man utsatt henne för svåra övergrepp. I detta livet har hon återsett denna person och det har varit en komplicerad relation. Dock vill hon invända emot att hon skulle ha varit ett offer den gången: “Och så möter jag den här killen i det här livet, och det var HAN liksom. Undrar på att det blev galet [Jag: Han som utsatte dig för] Han utsatte mig inte. Vi utsatte varann.” En respondent som haft en väldigt tuff uppväxt säger att hon hade valt det själv, så det var okej. Även medfödda handikapp och begränsningar får på detta viset en förklaring:

Det är ju många som säger det att man liksom bestämmer själv då… Nu kör jag ett varv då med nån viss, nåt man ska jobba med… Och som till exempel dom här som föds och är rullstolsburna till exempel, att dom då liksom har bestämt, att nu ska jag ta den matchen, för då kommer dom ju genom nästa liv som helt nya människor… Men det är ju en rätt tuff match då (p3).

Frågan om hur det kan finnas en gud när det är så mycket elände i världen, det så kallade teodicéproblemet, är felställd. ”Utifrån mitt synsätt, om jag får uttrycka mig så förmätet, så finns det… så finns det ingen ondska i att det sker tillsynes… till synes dåliga eller onda saker. Utan det finns en orsak till att det onda sker”, säger en respondent. Grova felhandlingar, och deras kraftigare återverkningar, kommer också att ge individen en forcerad utveckling: ”Om jag gör nåt riktigt dumt då forcerar jag min utveckling, eftersom konsekvenserna blir så väldigt starka”. Flera av respondenterna påpekar att detta är ett resonemang som de inte delar hur som helst och med vem som helst då det kan uppfattas som omänskligt.

Ett stående problem är till exempel dom här utrotningslägren under tredje riken, andra världskriget. Judar, zigenare och homosexuella förföljdes och gasades ihjäl och sådär. Finns det NÅN rättvisa i världen skulle inte det ske va, tycker man ju. Det är det här teodicéproblemet. Men om reinkarnation är verkligheten, då kan man ju tänka sig att det finns en rimlig förklaring. Men det är väldigt känsligt alltså. Jag pratar aldrig om det med andra människor som inte är inne på dom här tankegångarna. För att då rasar dom flesta ut i vredesmod… Så det ska man nog undvika. Men som förklaring på teodiceproblemet, så duger det mycket väl. Jag kan inte hitta nån bättre i alla fall.

Till skillnad mot sekulära världsåskådningar är synsättet inom new age ”att även svåra upplevelser fyller ett syfte, att de har mening i ljuset av ens andliga utveckling”, skriver Hammer (2004, s. 17).

Syndernas förlåtelse, etc.

Kyrkans syn på Guds nåd underkänns: ”Jo den är mer poetisk va, och betydligt enklare. Det är inte så arbetssamt” (p5). Det är först när vi har lärt oss att konsekvenserna av ett felaktigt handlingssätt och avstår från att upprepa det som vi kan få uppleva något som påminner om ”syndernas förlåtelse”: ”Det är den enda nåd som överhuvudtaget finns det är när vi genom utveckling har kommit så långt att vi inte längre förmår göra om samma handling som utlöste den där karman. Då är vi beskyddade. DET är den verkliga nåden” (p5).

Flera intervjupersoner refererar till den kristna föreställningen om Jesu ställföreträdande lidande på korset. Detta omnämns som “kristendomens största villfarelse” (p5). Det bygger på en bild av Gud som primitiv och hämnande, menar en respondent, och där förståelsen för sådant som karma och reinkarnation saknas:

Är Gud så jävla primitiv, så att han måste blidkas… Gud som ett primitivt och hämnande väsen. Ska det finnas nån jävla rättvisa i universum så måste det förhålla sig som med karma… och om karma ska kunna fungera så måste det finnas reinkarnation också (p5).

I materialet finns en spänning mellan å ena sidan vad som kan uppfattas som en mycket asketisk eller sträng regim: ”Egot”, som en av respondenterna menar motsvarar djävulen inom den vanliga religionen, ska drivas ut. Livet är en skola med läroplan, uppgifter och ”bakläxor”. Kyrkans lära om nåd eller syndernas förlåtelse avvisas. Bibelspråket ”som du sår ska du också skörda” återkommer många gånger i materialet. Detta uppges ha stort förklaringsvärde för såväl en själv som för världen i stort. Ändå ger inte respondenterna intryck av att vara några särskilt cyniska eller okänsliga personer. En känslighet för influenser, stämningar och ”låga energier” rapporteras. Också här förefaller det som att motsatserna möts.

Utifrån kristen teologi skulle nog nyandligheten betecknas om en ”gärningslära”. Kontrasten till en mer sansad kristendom blir tydlig i det Persson (2007) skriver: “Många är rädda att onda tankar och känslor skall komma ut, när man släpper på kontrollen. Och visst kan det vara så. Men vi är ju inte kallade att frälsa oss själva. Det är Guds jobb”.

Karma.

Det finns lagar på områden där vi normalt inte tänker oss att det finns lagar. Vi är bekanta med de fysiska och biologiska lagarna, men inte sådana lagar som garanterar en övergripande rättvisa och liknande. Samhället har ett juridiskt system för sådant, men liknande lagar existerar även i tillvaron i stort. Allt som människan gör får konsekvenser. Ibland är det bara så komplext att vi inte förstår eller ser dessa samband. Karmalagen finns omtalad i bibeln som ”lagen om sådd och skörd”. Dock har andra uttalanden om reinkarnation redigerats bort ur bibeln, vilket gör det svårt att förstå vad som egentligen menas. Det finns människor som till synes sår och sår, utan att få något tillbaka, eller skördar mycket elände utan att det går att se någon orsak till detta. Karmatanken behövs för att förklara sådant.”Det du sår det får du skörda. Om du inte gör det i det här livet så vad heter det så blir det ju i nästa liv”.

Det är intressant att reflektera över hur new age, nyandlighet och liknande ofta beskrivs som ”flummiga” världsåskådningar. Dock finns det ett mycket rationellt drag i mycket av vad respondenterna berättar. Livet fungerar med millimeterrättvisa, efter klara och tydliga principer. Freud var på sitt sätt en upplysningsman. ”Det finns ingen instans över förnuftet”, hävdade han (1927/2008, s. 371). Religionen såg han som en neuros eller vanföreställning på gruppnivå som vidmakthålls genom att ”förringa livets värde och förvränga bilden av den reella världen, vilket förutsätter att intelligensen trycks ned med skrämselmetoder” (Freud, 1929/2008, s. 421). Men intervjupersonerna i den här studien förefaller ha höga tankar om intelligensen. Att förringa denna är inget som själva läran eller dess förgrundsfigurer tycks uppmuntra till. Tvärtom hyser intervjupersonerna stor tilltro till den vetenskapliga metoden och kallar rentav det egna tankesystemet för ”andlig vetenskap”. Argumenten är ofta förnuftsmässiga. Kanske att detta är något försåtligt i den nya andligheten. Det går inte att utesluta att just tankesystemets inre koherens (byggt på ganska enkla premisser: alla är orsak till sitt eget öde, t ex)kan vara en av de faktorer som svarar för att lidandet dels skulle kunna vara större och om det finns där att detta inte erkänns (Granqvist, 2004).

Om begreppet karma och dess betydelse idag i den kultur varifrån det hämtades, skriver Hammer (2004):

Det finns ett antal religiösa förklaringsmodeller som skall förklara varför det går den ene gott och den andre illa. I modern folklig hinduism åberopas oftast brott mot taburegler, onda andar, häxeri, besatthet eller planeternas inflytanden. Karma finns kvar som ett teoretiskt begrepp, men används sällan när man i praktiken skall förklara människors lott i livet (Hammer, 2004, s. 110).

Fred och tolerans.

Intervjupersonerna är inte intresserade av att försöka tvinga på andra sina tankar. Intervjupersonerna eftersträvar att med sina tankar och handlingar kunna bidra till en fredligare och mer human värld. Det är önskvärt att försöka ”leva i nuet” och att inte sörja det som varit. Här kan den nyandliga livssynen vara till stor hjälp, eftersom denna förklarar hur det finns en underliggande mening med allt som sker och att allt kommer att bli bra i slutänden. Denna mer återhållsamma inställning ställs i kontrast till hur de traditionella religionerna brukat försöka vinna anhängare, med korståg och krav på omvändelse. Intervjupersonerna delar en övertygelse om att människor, när de är mogna för detta, själva kommer att vilja skaffa sig denna kunskap. Den nya andligheten erbjuder visserligen svar på de stora frågorna, men dessa är inget som går att övertyga människor om i förtid. Toleransen för andra uppfattningar central och det ska stå människor fritt att tro vad de vill. Det ideala sättet att vara anges i flera fall med hänvisning till kristendomens ”gyllene regel”, att du bör behandla andra som du själv önskar bli behandlad. Att ha en pacifistisk inställning är naturligt. Framsteg och förändring ska inte uppnås via agitation eller revolution: ”Det är bättre att vara för fred än emot krig” (p9). En respondent beskriver hur hon försöker se något gott hos alla, även om dessa gjort henne illa på något vis:

Lever jag som Jesus ja då får jag ju ett bra liv. Men fixar jag inte det riktigt, ja då blir livet lite trassligt… Om man inte kan vara kärleksfull och medmänsklig i alla lägen så blir det ju lite fnurror på tråden lite varstans. Man blir lite osams, det blir lite jobbig situation (p3).

Det kan även finnas tillfällen när du behöver stå upp för dig själv och agera på ett mer bestämt vis. Det kan handla om att avsluta en kärleksrelation som inte längre upplevs som givande eller helt enkelt att kräva att få ett bättre rum på hotell. Människan ska avveckla sitt ”ego”:

Ja, sen finns det det här egot, som styr… som jag brukar säga djävulen… Fast det är ju egentligen inte djävulen, utan det är egon, som många säger, pratar om, att ja det måste vara mycket djävul i den där människan. Men det är ju det här att det är egot som STYR människan till att göra dåliga sake (p7).

Optimism

En av intervjupersonerna reserverar sig emot ett alltför optimistiskt synsätt:

Så att jag är absolut inte så optimistisk som… Alltså ur det stora perspektivet jätteoptimistisk… men ur det liksom mera konkreta mindre perspektivet då är jag inte så optimistisk som en new ageare är… att det liksom är att vi ska bara omfamna varandra, och det är härligt, och framtiden är bara härlig och så, det delar jag inte, tyvärr (p2).

Även om de nyandliga tankarna förklarar att allt händer med ett syfte och att det djupast sett inte finns någon anledning att uppröras, så är detta inte alltid lätt att leva upp till, eller ens något att eftersträva:

Jag tänker ju att, det är ju inte så att jag förlikar mig med svåra upplevelser för det här. Jag förlikar mig ju inte med att det fanns koncentrationsläger, jag förlikar mig inte med att när jag haft nära anhöriga som har dött i cancer till exempel. Det är ingenting som jag förlikar mig med, och tänker att det ordnar sig, för det var si och så. Utan jag tycker ju att det var helt fruktansvärt (p4).

Vegetarianism och djurrätt.

Intervjupersonerna har ett respektfullt förhållande till djuren. ”Vi odlar djur”, säger en respondent. Samtliga eller flertalet av intervjupersonerna väljer bort animalier i sin kost. ”Människans storhet är inte så stor”, säger en annan respondent. I framtiden kommer alla människor att bli vegetarianter.

Djuren ses i vissa avseenden såsom jämbördiga med människan. En av respondenterna berättar att hon vid ett tillfälle konsulterat en “djurkommunikatör” för att få veta varför hennes hund var så ängslig. Kommunikatören hade då pratat med hunden i enrum och kunde sedan återge hur respondentens hund uppfattade livet.

Mot bakgrund av de många rapporter om djurproduktionens avigsidor som förekommer i media är en sådan inställning högst förståelig. Ur ett psykologiskt perspektiv går det dock att problematisera de mest radikala djuretiska resonemangen. Att djuren är ”lika mycket värda som människor” kan också förstås som en överidentifikation, vars grund kan vara att det är den egna upplevda hjälplösheten (Freud, 1927/2008, s. 390) som projiceras ut på dem och där priset kan vara en ökad alienation i förhållande till omvärlden eller den egna arten.

Engagemanget för djuren finns förmodligen på en skala, från sympati, medkänsla och sund identifikation, till överidentifikation. Allra ytterst på denna skala finns paranoian. Den variant som ligger närmast till hands är den som benämns ”kollektivkverulans” (Ottoson, 1983), det vill säga när individen ”för talan för en minoritetsgrupp mot samhället i stort” (s. 214) på ett självrättfärdigt och oförsonligt vis. Vilken minoritet som blir föremål för individens omsorger är eventuellt också mer eller mindre godtyckligt, eller kan skifta, då det är individens personliga kamp mot en oförstående omvärld som är det primära.

Mående och hälsa.

Kritiken mot hur psykologer och terapeuter idag arbetar går framför allt ut på att deras modell över människans utveckling är begränsad. Barndomens erfarenheter räcker sällan till för att förklara de problem klienten har. Vissa pusselbitar kan härröra från detta livet, men inte alla. Terapeuten kan vända och vrida på sådant hur mycket som helst, men det kommer ändå att saknas bitar. För att förstå varför en viss person drabbas av t ex psykos eller schizofreni behöver många olika nivåer vägas in. Att individen vuxit upp med störda föräldrar räcker tydligen inte, eftersom en del barn blir sjuka, medan andra inte blir det, fastän dessa till synes har haft en likartad uppväxt. Inte heller teorier om att somliga föds med en större skörhet räcker till. Varför föds då vissa med en större skörhet? Detta kan dagens psykologi inte förklara, framhåller en respondent.

Psykologer och terapeuter jobbar ofta ”för smalt” och har en alltför mekanistisk syn. En medvetenhet om hur trauman från tidigare liv påverkar och ger symptom i detta livet är nödvändig. Psykofarmaka hör inte till framtiden. Carl Gustav Jungs psykologiska teorier lyfts fram av flera respondenter som något lovande.

Terapeuten skickar sin klient till prästen, om patienten tar upp andliga problem, medan prästen skickar tillbaka denne till terapeuten, eftersom det är sådant som ingen av dem förstår sig på. Naturvetenskapen och kyrkan, har en begränsad förståelse för de områden de anses vara experter på.

Det finns stora möjligheter att på egen hand reda ut sina problem. Metoder som nämns är affirmationer, det vill säga tankekoncentrationer eller ramsor med ett stödjande innehåll, som individen kan upprepa för sig själv. “HoloSync” är namnet på en metod för personlig utveckling som går ut på att individen lyssnar i hörlurar på ljudfiler med ett speciellt komponerat innehåll. Att lyssna på dessa ljudfiler i en viss ordning medför att nya nervbanor bildas.

Intresset för omedvetna och ”barnsliga” skikt i människan är inte så uttalat. Kanske för att världsåskådningen förlägger detta till ”utsidan”? Fokus ligger mer på hur åtgärda det som upplevs som problematiskt. Tilltron till tankens kraft är stor.

Exempel på trauman i tidigare liv.

Trauman och svåra upplevelser i tidigare liv kan ge symptom och problem i det nuvarande livet. Personer som inte tycker om vatten eller höga höjder kan i ett tidigare liv ha drunknat eller dött efter att ha fallit från en hög höjd. När personen kommer till insikt om det ursprungliga traumat kan ofta besvären minska eller i vissa fall helt försvunnit. En intervjuperson berättar att hon tidigare brukat känna kraftigt obehag när hon skulle få en spruta eller då sjukvårdspersonal behövde sätta en nål för att hon skulle kunna få dropp. Under en session med ett medium fick intervjupersonen upp bilder av hur hon i ett tidigare liv varit utsatt för olika medicinska experiment. Från den dagen minskade respondentens besvär på detta område.

En respondent berättar att hon växte upp under en period när det var modernt med polojumprar. Hon plågades dock av att bära sådana plagg på sig, eftersom det kändes som att hon höll på att kvävas. I hypnos fick respondenten återuppleva hur hon blivit halshuggen i ett tidigare liv, i Frankrike. Efter denna behandling försvann besvären.

En respondent berättar att hennes önskan om att få syssla med sådant som känns meningsfullt fått en förklaring via ett samtal med ett medium. Mediumet hade kunnat berätta för respondenten att hon i ett tidigare liv befunnit sig i en skyttegrav och i samma stund som hon funderat över att allt kändes så meningslöst hade hon blivit skjuten. Denna känsla har sedan funnits med henne.

En intervjuperson berättar att de ryggsmärtor som hon lidit av fått en förklaring genom att hon upplevt det ursprungliga traumat från ett tidigare liv. I det livet hade hon blivit påkörd av en droska. Denna hågkomst gjorde att detta trauma kunde lösa upp sig, något som hade varit svårt att uppnå på annat sätt, menar intervjupersonen.

Personliga besvär kan förstås alltför konkret, utifrån en tänkt kausalitet med orsaker i tidigare liv, påpekar en intervjuperson. Reinkarnationsterapeuter tenderar att bortse från att det kan finnas en symbolisk dimension i vad deras klienter berättar. De tar det alltför bokstavligt. Om jag är rädd för vatten behöver det inte betyda att jag har drunknat i ett tidigare liv. Sådant kan också ha en symbolisk innebörd, påpekar en respondent, att det snarare säger något om hur jag upplever mitt liv just nu, att jag kanske håller på att ”drunkna mentalt i min situation, av alla krav” (p4).

Även om individen bara inbillar sig att det är ett tidigare liv som hon upplever, men att hon på så vis lyckas bli kvitt något problem, ”lösa upp någon knut”, så finns det något bra med det, menar en respondent.

Andliga problem.

Ett intresse för sådan här andlighet kan vara förenat med vissa risker. Dessa risker är delvis desamma som respondenterna anger för den traditionella religiositeten, t ex stagnation och inskränkthet, men den nyare andligheten är också förknippad med specifika faror.

Särskilt med övningar som syftar till att aktivera den så kallade “kundalinienergin” finns risker. Besvär med denna speciella energi är i sin tur kopplat till det som kallas ”chakras”. Problem med kundalinienergin kan yttra sig som en brännande förnimmelse i huvudet, i ”kronchakrat” på personen, om det vill sig illa.

I svåra fall kan det uppstå så kallad ”spiritual emergency”. Symptomen på detta liknar psykos, men är inte samma sak. En av intervjupersonerna har en nära anhörig som blivit felaktigt diagnosticerad för psykos, när det i själva verket handlade om sådan spiritual emergency:

Ja min trötthet ligger ju i att det är en massa oupplöst från när jag var liten. Och min mamma hade psykoser, och hej och hå. Vilket visade sig INTE vara psykoser, utan det var spiritual emergency. Hon öppnade upp för fort, och så var det mycket Jesus, och hej och hå, så att ja… så man har fått en förståelse för det (p9).

Att plötsligt få upp minnen från tidigare liv kan också göra att individen riskerar att tappa fotfästet. En av respondenterna berättar om hur hon själv ifrågasatte sitt förstånd, tänkte att hon eventuellt blivit psykotisk, då hon först började få sådana aningar eller bilder. Men eftersom hon i övrigt mådde bra så kom hon fram till slutsatsen att det måste vara något annat som låg bakom. Det finns i datamaterialet berättelser om att ha en förhöjd känslighet som kan vara besvärlig. Sådant kan göra det nödvändigt att vara extra aktsam med vilka situationer individen försätter sig i. Ibland kan individen må dåligt på grund av sin ”tvillingsjäl”, på så vis att personen fångar upp tvillingsjälens psykiska tillstånd:

Men så är det också… som jag inte förstod först alls… att det nån sån där telepatisk grej. Jag tänkte, okej, han är lite störd. Jag får liksom såna här resonanser, eller vad fan det heter, va, det klingar an lite såhär… Han avlastar sig lite på mig. Men, nej, det är inte bara det, utan det är… Ja alltså… man känner varann. Det är också… Sen, alltså jag läste ju lite sen, och förstod jaha det här existerar. Med den personen, om den finns… även om man inte har träffat den, tror jag, jag vet inte… Men speciellt om man har träffat den, eller lever med den, så har du en ja telepatisk kontakt. Att man kan, om man skärper sig, kan vissa läsa varandras tankar och sådär. Men att man får samma symptom och så, smärtor… ångest till exempel (p8).

Dåligt mående.

De svar i resultatdelen som berör hälsa och ohälsa finns av många olika slag. Att individen mår dåligt, känner sig olustig, kan förklaras med ”låga energier” i miljön eller att hon eller han på telepatisk väg fångar upp någon annans mående, t ex tvillingsjälens. Dåligt mående hanteras företrädelsevis med vissa tekniker, örter, mm. Dåligt mående beskrivs med ord som ”programmeringar”, ”mönster”, ”cellminnen” som kan repareras via någon form av terapi eller healing:

En av respondenterna får behandling med något som kallas ”plejadhealing”, där terapeuten kombinerar denna teknik med att såväl ställa klientens horoskop som att ge hemövningar:

Men då, när man har hittat den här problematiken, så kan man med hjälp av den här healingen, gå in och ta bort den programmeringen… Som till exempel att det kan sitta en programmering om att man är värdelös, för att man fått höra det från sina föräldrar hela livet. Då tar man bort den programmeringen, och sen går man in och, ja, vad det nu behövs göras… om man behöver reparera cellminnen, eller så… Men det som hon gör också är att hon kombinerar det med KBT (p9).

En intervjuperson gick under en period i hypnos för att kunna minnas tidigare liv. Hon beskriver hur sådant kan vara hjälpsamt mot de ”lås” som individen kan ha på sig: ”För det är ju då intressant. För jag tror såhär, att de flesta människor skulle behöva det, för att lätta upp dom här LÅSEN som hänger på människan” (p7). Tankens kraft anses vara stor. Carl Gustav Jung beskrivs som någon vilken kunnat ta psykologin ett steg längre: “Jung var ju inne på att det fanns något mer, han var ju lite såhär… Men andra pratar bara om det omedvetna. Men att därifrån koppla det till nånting större”, säger en respondent.

Men frågan är om det är en riktig beskrivning. I materialet finns åtskilliga resonemang där, utifrån ett psykoanalytiskt perspektiv, det verkar som att respondenterna faktiskt bortser från ett djupare skikt i människan. Många beskrivningar av orsakerna bakom dåligt mående förefaller snarare pre-psykoanalytiska. Det är 1-till-1-förhållanden, inget förvandlande led erkänns.

Freud (1996a, s. 265f) hävdade att han med sin psykoanalys åsamkat människan en tredje kränkning. Kopernikus var först, då han hävdade att jorden inte var centrum av universum. Darwin följde upp med att hävda att människan inte var unik, men en produkt av evolutionen och släkt med aporna. Freuds med sin teori om ”ett omedvetet” hävdade att människan inte ens var herre i sitt eget hus. Den psykoanalytiska terminologin har sedan dess avsatt spår i språket, i konsten, mm, och i hur vi tänker om oss själva, våra drivkrafter och symptom. Dock är det ett perspektiv på människan eller på ens besvär som inte alltid faller sig naturligt. Det är alltför lätt att förlägga orsaken till ens mående, sina konflikter och känslor, ”där ute”. På många vis lever vi alltjämt i en föreställningsvärld där yttre orsaker i hög grad ges ansvaret för vårt inre tillstånd och våra symptom. Skillnaden med den nyandliga världsåskådningen förefaller vara att här formaliseras detta motstånd, med till synes goda argument och resonemang. Kanske går det rentav att hävda att motståndet, försvaret mot att stundtals behöva vara i händerna på en ologisk och orimlig sida av sig själv, ”armeras” med hjälp av förnuftet.

Granqvist (2004) skriver om ett förhöjt lidande som de nyandliga inte söker hjälp för. Detta kanske delvis kan förstås utifrån denna uttalade skepsis emot den etablerade vården och psykiatrin.

Vad intresset gett.

En av respondenterna berättar hur han tog sig ur en svår livskris på egen hand. Den första fasen var att verkligen gå till botten med vem han var, att orka se sina mörka sidor. Därefter kunde han med hjälp av tankarna om reinkarnation och karma orientera sig på nytt. Dessa två grundtankar utgör tillsammans en enhet med stor förklaringskraft och logik, menar respondenten, den ”nyckel” som gör att det faktiskt går att besvara de stora frågorna om tillvaron, varför ödet gestaltar sig som det gör, mm. Ihop förklarar de lidandets natur och mening.

Respondenter berättar om hur de blivit av stress och ångest som tidigare plågat dem. Även bekymmer för privatekonomin har försvunnit, då det går att ha en tillit till att allt ordnar sig i slutänden. Någon berättar om hur hon idag känner sig modigare, mer stabil och trygg i sig själv, vågar utmana livet och gå nya vägar, t ex att lämna en destruktiv eller stagnerad kärleksrelation när det behövs. En av respondenterna vänder sig emot att så många unga människor idag får diagnosen utbrändhet. Dessa kan sedan få gå många år i terapi. En intervjuperson har själv varit i en liknande situation, men säger att det var genom att inse hur en vändpunkt måste komma ur hennes egen styrka som hon lyckades förbättra sitt mående. Att hon själv gick i land med detta utan att anlita en terapeut medförde att denna känsla av kunna klara av problem på egen hand blev stark.

Det nyandliga intresset har gett en fördjupad livskänsla, säger en respondent: ”Att det finns meningar som är större än vad man kan begripa. Ungefär som myran vet inte… myran i Stureby vet inte att Bandhagen finns liksom” (p4).

Reinkarnationstanken gör att många dystra känslor kan motarbetas eller helt övervinnas. En nyandlig livssyn gör att vi inte behöver frukta döden, eller sörja dem som gått bort på samma vis som om dessa vore försvunna för alltid. Speciellt inte som nyandligheten förklarar att tillvaron på ”andra sidan” är mycket behaglig och det också finns möjlighet att komma i kontakt med vänner och anhöriga som gått över dit.

Denna livssyn har också varit ett stöd när nära anhöriga varit mycket sjuka och sedan när de avlidit, uppger ett par av respondenterna.

En av respondenterna berättar att denna världsåskådning varit avgörande för honom:

Ja lusten att leva vidare… om jag avslutar mitt liv frivilligt nu genom att hoppa från Katarinahissen, eller käka upp alla sömntabletter jag har, och sådär, så kommer jag ändå till samma situation nästa liv, och nästa och nästa, ända tills jag har lärt mig att det är fel… du är på fel väg. Så att det jag skjuter upp idag kommer imorgon i alla fall. Då är det lika bra att försöka hitta livets egentliga… den egentliga substansen, det som gör livet värt att leva (p5).

En positiv livssyn.

Den nya andlighetens bild av verkligheten är mycket positiv. Denna beskrivs som ”ett oreserverat positivt perspektiv”.

Respondenterna är eniga om att denna livssyn är en mycket positiv sådan. Men från nästan vilken annan synvinkel som helst kan det vara svårt att förstå varpå ett sådant omdöme grundas. Det går inte att göra sig kvitt känslan av att det är något med det nyandliga tankesystemet som uppmuntrar till ett lite maniskt förhållningssätt. Om en särskild grupp av försvarsmekanismer, som är ägnade att skydda oss från hotande uppgivenhet eller depression, skriver Winnicott (1993):

Det är just när vi använder det maniska försvaret som det är minst sannolikt att vi upplever att vi försvarar oss mot depression. Vid sådana tillfällen är det mer sannolikt att vi känner oss upprymda, lyckliga, verksamma, ivriga, skämtsamma, allvetande, ”fulla av liv”. Samtidigt är vi mindre intresserade än vanligt av allvarliga saker och av det fruktansvärda i hat, destruktion och dödande (Winnicott, 1993, s.197).

Det är önskvärt att försöka ”leva i nuet” och att inte sörja det som varit. Här kan den nyandliga livssynen vara till stor hjälp, eftersom denna förklarar hur det finns en underliggande mening med allt som sker och att allt kommer att bli bra i slutänden.

Symptom med rötter i tidigare liv

Trauman och svåra upplevelser i tidigare liv kan ge symptom och problem i det nuvarande livet. I datamaterialet finns många vittnesmål om besvär som härrör från tidigare inkarnationer. En intervjuperson berättar att hon tidigare brukat känna kraftigt obehag när hon skulle få en spruta eller då sjukvårdspersonal behövde sätta en nål för att hon skulle kunna få dropp. Under en session med ett medium fick intervjupersonen upp bilder av hur hon i ett tidigare liv varit utsatt för olika medicinska experiment. Från den dagen minskade respondentens besvär på detta område.

En respondent berättar att hon växte upp under en period när det var modernt med polojumprar. Hon plågades dock av att bära sådana plagg på sig, eftersom det kändes som att hon höll på att kvävas. Dessa besvär förvärrades alltmera. Hon anade då att det måste ligga något annat bakom. Under hypnos fick respondenten återuppleva hur hon blivit halshuggen i ett tidigare liv, i Frankrike. Efter denna behandling försvann besvären.

En av intervjupersonerna berättar att hon länge hade haft problem med att prata, att hon brukat staka sig och därför ofta valt att hålla tyst. Vid ett besök hos ett medium frågade hon denne till råds. Mediumet berättade då att respondentens problem hängde samman med att hon i ett tidigare liv tagits om hand i ett kloster och där förbjudits att tala. Mediumet gjorde i ordning en burk med örter som hon lade på respondentens hals. Respondenten hade då blivit mycket ledsen och börjat att andas tung. Idag förstår hon att det var något som hängt med sedan tidigare liv, men som släppte på grund av denna behandling och som medfört att hon nu har mindre besvär av att tala.

En respondent berättar att hennes önskan om att få syssla med sådant som känns meningsfullt fått en förklaring via ett samtal med ett medium, som hade förklarat för respondenten att hon i ett tidigare liv stupat som soldat:

I ett tidigare liv var du soldat och när du låg där i skyttegraven så insåg du att det här är ju fullständigt meningslöst att ligga här. Och så blev du skjuten i precis samma stund, och den känslan då har du haft med dig sen dess. Så jag förstår att du inte vill syssla med meningslösa saker (p3).

Många vanliga fobier kan ha en liknande grund: ”Det finns ju såna som till exempel inte gillar vatten, man gillar inte höjder, och såna här saker, då kan det ju vara så att man dött så. Att man drunknat eller ramlat ner” (p3). En intervjuperson berättar att de ryggsmärtor som hon lidit av fått en förklaring genom att hon upplevt det ursprungliga traumat från ett tidigare liv. I det livet hade hon blivit påkörd av en droska. Denna hågkomst gjorde att detta trauma kunde lösa upp sig, något som hade varit svårt att uppnå på annat sätt, menar intervjupersonen.

En annan respondent berättar att hon som barn lärt sig simma som alla andra barn. I tonåren, under en campingsemester, är det dock som att hon förlorat denna förmåga och hon sjunker. Detta är något obegripligt för henne. Därefter går det många år, men till sist bestämmer sig respondenten för att söka hjälp hos en hypnotisör. Denne kan då berätta att intervjupersonen drunknat i ett tidigare liv när hon varit just i tonåren. Efter denna konsultation har hon inte längre några problem med att komma ihåg hur man gör för att simma.

Även om individen bara inbillar sig att det är ett tidigare liv som hon upplever, men att hon på så vis lyckas bli kvitt något problem, så finns det något bra med det, menar en respondent: ”Reinkarnationsterapi det kan en del människor ha nytta av liksom, att man kanske… Antingen att man bara tror att man återupplever ett tidigare liv, med något trauma därifrån liksom, som kan lösa upp någon knut” (p6).

Barndomens betydelse

Barndomens erfarenheter räcker sällan till för att förklara de problem klienten har. Vissa pusselbitar kan härröra från detta livet, men inte alla. Terapeuten kan vända och vrida på sådant hur mycket som helst, men det kommer ändå att saknas bitar. Det är fel att tillskriva barndomen så stort förklaringsvärde. För att förstå varför en viss person drabbas av t ex psykos eller schizofreni behöver många olika nivåer vägas in. Att individen vuxit upp med störda föräldrar räcker tydligen inte, eftersom en del barn blir sjuka, medan andra inte blir det, fastän dessa till synes har haft en likartad uppväxt. Inte heller teorier om att somliga föds med en större skörhet räcker till. Varför föds då vissa med en större skörhet? Detta kan dagens psykologi inte förklara, framhåller en respondent.

Jo man hävdar ju då att ens beteende har en inverkan på livet, och att det som hände i barndomen har en inverkan på hur man blir och hur man formas. Det är bara det att ett-livs-hypotesen hugger ju, och då tappar man i grunden liksom förklaringsvärdet, tycker jag… Barndomen blir för snävt (p6).

Det finns också resonemang om hur dessa två faktorer, påverkan under uppväxten och tidigare erfarenheter, samverkar.

There’s another kind of magic that’s also pervasive in the human mind-set. In fact, it is so pervasive that it has probably been a part of the human worldview since the dawn of time. This is the magical belief that good things come to us as rewards and bad things come to us as punishment. I call it magic because it is based on the belief that we can control what happens to us. It refuses to acknowledge the disappointing fact that while we can influence what happens to us, we can’t control it.

Kunst, Jennifer (2014-06-10). Wisdom from the Couch: Knowing and Growing Yourself from the Inside Out (Kindle Locations 1085-1088). Central Recovery Press, LLC. Kindle Edition.

Hennes egenskaper är inte i första hand något som kommit med uppväxt, interaktionen med föräldrar och nära anhöriga, samhälle, tid, kultur, relationer, arv, etcetera, utan dessa är ett resultat av den egna ackumulerade ”erfarenhetsbanken”.

Tro och vetande

Traditionell religiositet eller tro skiljer sig från det nyandliga
Ahlin, dansk undersökning
New age uppskattas inte av någon, kritik

Om begreppet karma och dess betydelse idag i den kultur varifrån det hämtades, skriver Hammer (2004):

Livet är en skola

Individen förstår sig själv, styrkor och svagheter, utifrån sin reinkhistoria

Karma

Finns lagar där vi inte tror, allt som människan gör får konsekvenser, “lagen om sådd och skörd
New age beskrivs ofta som “flummiga” världsåskådningar, dock rationellt!, höga tankar om intelligensen
Hammer om “karma”, i Teori?

Lidandets mening

Motorn i vår utveckling, de egna erf ska ge medlidande, inga offer
Reinkarnationsminne av plågad, återsett, dock inte offer!
Medfödda handikapp, mm, kör en vända till
Teodicé, hur kan finnas en gud när, utrotningsläger
Hammer, även svåra erf fyller ett syfte

Syndernas förlåtelse

Kyrkans syn underkänns, “Jo mer poetisk va”, den enda nåden är bättring
Jesus på korset, stort missförstånd, “Är gud så jävla primitiv
Spänning mellan asketisk/sträng regim, Egot drivas ut, bakläxor, dock inga hårda personer!
Gärningslära

(Teodicé)

Fred, kärlek och tolerans (till Horisontell?)

Fred, kärlek och tolerans

Inte tvinga på andra, de öppnar sig när mogna
Leva i nuet, inte sörja
Jämförs med hur kristendomen tvingat till omvändelse
“Lever jag som Jesus, ja då bra liv”
Kan behöva stå upp, hotellrum
Egot=djävulen

Vegetarianism och djurrätt (finns i Horisont även)

Respektfullt förhållande till djuren
Djurkommunikatör, N
På skala från sympati, medkänsla, överengagemang
Ottoson, kollektivkverulans

Optimism

Inte optimistisk som en new age-are…
Förlikar mig inte med konc-läger, cancer

En optimistisk livssyn

Mycket positiv livssyn, oreserverat pos
Men svårt se från andra vinklar
Maniska försvar?

Mående och hälsa

Kritik mot psykologer, terapeuter, barndomens erf räcker inte
Arv eller medfödd skörhet räcker inte
Terapeuter jobbar “för smalt”, psykofarmaka hör inte till framtiden
Skickas till prästen
Finns stora möjligheter reda ut sina problem på egen hand, HoloSync, nervbanor
Ett omedvetet, barnsliga skikt, inte så stort intresse

Exempel på trauman i tidigare liv

Polojumprar, drunkna
Kan förstås allt för konkret, “drunkna mentalt i sitt liv”
Reink-minnen kan göra gott ändå, fastän inbillning

Dåligt mående

Mår dåligt, känner sig olustig, “låga energier”
Programmeringar, lås, cellminnen
Plejadhealing, horoskop, kbt
CG Jung lovande
Freud “tredje kränkning”, dock alltjämt lätt förlägga till utsidan!
Skillnaden: armeras med förnuftet?

Tanken är skapande

Inget godtycke, att tro man kan dra till sig räcker inte
Vi väljer själva.…? Flytta
Inte föräldrarnas gener man ärvt?

Andliga problem

Vissa risker, delvis samma, delvis olika
Övningar, kundalini, chakra, spiritual emerg
Plötsligt få upp minnen av tidigare liv, psykotisk
Känna av tvillingsjälens tillstånd

Vad intresset gett (ihop med Nytt paradigm & kritik av NA? Horisont?)

Vad intresset gett

Ta sig ur livskriser med reinkarnation och karma
Fri från stress och ångest
Många dystra känslor kan övervinnas
Inte längre frukta döden, lust leva vidare

Personliga bekräftelser

Egna erfarenheter av det övernaturliga, väger tungt, läsupplevelser
Att symptom av trauman i tidigare liv kan fås att försvinna är tecken

Tro och vetande (Horisont? Nä… Nytt paradigm)

Tro och vetande

Traditionell religiositet eller tro skiljer sig från det nyandliga
Ahlin, dansk undersökning
New age uppskattas inte av någon, kritik

Det är alltså inte bara så att varje person får uppleva just det hon eller han behöver få erfara, utan vi väljer det själva:

Detta synsätt har fått visst stöd. Lukoff (åååå) argumenterade för att en dylik diagnos borde införas i DSM-4 (2002), när denna version var under beredning och fick delvis medhåll. Den kom att heta ”Religiösa eller andliga problem” (s236). Det ursprungliga förslaget var mer ambitiöst och beskrev just besvär som inte nödvändigtvis har samma etiologi som liknande besvär och där prognosen normalt är bättre.

Inför arbetet med DSM-4 (2002 lade psykiatern Lukoff med fler fram argument för att man i en kommande version av manualen borde kunna differentiera ut dessa upplevelser. Och blandformer (Lukoff).

(Lukoff, ?) Mer patologiserande eller avfärdande i DSM-3. Bättre i DSM-4 (vem skriver om det? Rizzuto?) Lukoff och kollegor arbetade för att införa en “Spiritual emergency”-kategori i DSM-4, och lyckades delvis

Relaterade