Respondenter bejakar att de tror på Gud. På frågan om denne är personlig eller opersonlig ges dock motsägelsefulla och tveksamma svar. Inte bara så att respondenterna har olika uppfattningar sinsemellan, utan frågan förefaller vara svår att redan ut även för var och en. En respondent liknar guden vid en arbetsledare eller lärare. ”Om man nu säger att man går i mål och blir en ängel då till exempel, så tror jag ju att det är liksom ängelns chef på nåt vis, som hela tiden lär alla runt omkring sig om kärlek.” Samme respondent fortsätter dock: ”Men det är ju bara en kraft så att på nåt vis… Man säger ju att man har Gud inom sig… Han finns ju med liksom överallt så det är väl kanske ingen han, utan det är väl nån kraft som finns överallt.”
Det finns en enighet om att Gud, vare sig denne är personlig eller opersonlig, har en väldig utsträckning. Själva tillvaron kan sägas vara denna gud. Allt ingår i detta system, allt och alla är delar av samma gudoms kropp. Universum är ett enda levande väsen, där den fysiska verkligheten utgör den fysiska sidan av Gud. Med sin själ eller sitt psyke är individen en del av denne gud. Denna större, ordnande instans i tillvaron benämns: ”Universum”, ”Gudskraft”, ”En stark gudsenergi”, “Ren kärlek”, ”En kärleksfull kraft”, ”Det stora livssystemet”, ”Någonting”, ”Kosmos”, ”Ett högre medvetande”, ”En energi”, ”Världsalltet” och ”Ljus”.
Gud är varken ond eller god: “Så det finns inte gott och ont, det finns ingen sådan dualitet, för gud är allt, även det onda så att säga. Så det är bara vi som ser på det onda som ont, för den motsättningen finns inte i gud”, säger en respondent. En personlig eller rentav föräldralik omsorg möter individen snarare via exempelvis skyddsänglar och osynliga vägledare. Planeten är en levande organism: Moder Jord. Även besökare från andra planeter håller ett vakande öga på oss, för dem befinner sig mänskligheten i sin tonårsperiod och vi är därför placerade i ett slags ”karantän”.
Granqvist (2014) har funnit skillnader i gudsbilden mellan troende och nyandligt intresserade. De förstnämnda har tillgång till en ”trygg hamn” eller en förnimmelse av någon som är större och mer vis än dem själva att vända sig till, medan de senare förefaller sakna detta. Kanske kan man säga att den nyandlige guden tillmäts vissa allokativa och konstitutionella egenskaper, men i stort sett inga vertikala sådana? Att Gud inte tillerkänns personlighet eller makt i gängse mening kanske också medför en frihet för individen att leva ut vissa fantasier som den traditionella religionen brukat hämma. Arlebrand (1992) hävdar dock att det finns ett saknat objekt bakom det nyandliga sökandet. Detta sökande har urartat till ”andlig materialism och konsumism. Utan kontakt med Gud tvingas människan hemfalla åt dyrkan av sig själv och sina personliga behov… Människan söker ytterst inte ’något’, utan ’någon’” (s. 224f).