Även om intervjupersonerna ger uttryck åt att de kan känna sig udda och vara rädda för att bli betraktade som “kufar” om omgivningen fick vetskap om deras världsåskådning, så verkar många också nöjda med denna relativa avskildhet. Viljan att engagera sig i en typisk grupp, församling eller sekt förefaller överlag vara svag. Att underordna sig en viss ledare lockar inte. Det är svaga individer som lockas av att vara med i en grupp. Om individen inte känner ett sådant behov kan gemenskapen i en församling eller liknande snarare upplevas som isolering. Att kunna besöka olika grupper ger en annan sorts frihet. Likasinnade träffar intervjupersonerna exempelvis på föredrag och kurser. En av respondenterna brukar åka på retreat. Dessa retreater kan vara i såväl kristen som nyandlig regi. Människor känner sig tomma idag i brist på ett sådant större sammanhang som till exempel den nya andligheten erbjuder, menar en intervjuperson. Detta är tankar som andra kan uppleva som utmanande och rentav obehagliga, ungefär som att de inte gillar att ”åka berg-och-dal-bana”. Apropå något som nyligen stått att läsa om i tidningen, att många nya svenskar vill bli jordfästa i sitt gamla hemland när de dör, säger en av intervjupersonerna att dessa personer känner sig tomma och att det är därför de behöver tillhöra någonting.