Ser att Brännkyrka församling i utkanten av Stockholm söker en diakon. Kan inte låta bli att klicka på länken. Om det inte vore för att jag saknar formell kompetens och avskräcks av sådant som budgetansvar, så… Nä, det vore fortfarande främmande för mig att söka. Men ändå.
Just Brännkyrka har jag många gånger fascinerats av. Deras inlägg dök ett tag upp i mitt facebookflöde. Vet inte varför. Fina interiörer och bilder från olika event. Kyrkobesökare. Öppna förskolan, glada barn i gulliga situationer. Sådant som kanske är att förvänta av en församling inom Svenska kyrkan.
Men emellanåt kom inlägg som tycktes balansera på gränsen till blasfemi. Eller åtminstone stort lättsinne. Så som jag minns det. Bläddrar bland gamla inlägg och bilder på deras FB-sida. Jo men visst.
Man kan ju undra om det är något med hur namnet på området och församlingen är ihopsatt som gör att de tar ut svängarna som de gör.
Får scrolla länge för att se om den allra första bilden jag såg, en gång, med ”Brännkyrka” som avsändare, verkligen hade stämt? Minns att jag då tyckte kombinationen var så pass apart att det knappast kunde vara sant. Bara ett montage av någon som ville göra sig lustig.
Men inte då. 30 maj 2022 hade kyrkan faktiskt postat bilden:
Tycker att de har en fin slogan också:
Klart att man kan fråga sig hur mycket en kyrka kan tänja på gränserna utan riskera förlora ”sitt salt”? För att använda en biblisk metafor. Men det är kanske inte upp till mig eller någon annan utomstående att ha synpunkter på.
Min egen historia med kyrkan är nästan obefintlig. Å ena sidan. Genomgick en konfirmation som knappt lämnade några spår. Har begravt nära och kära. Gift mig i kyrkan. Som vem som helst som inte har alltför starka betänkligheter och begärt utträde.
Å andra sidan har jag haft ett spirituellt intresse sedan rättså ung ålder. Där har den traditionella kristendomen, ”kyrkan”, alltid funnits med som något att ta spjärn emot. I en intervjustudie som jag genomförde med nyandligt intresserade för en del år sedan kom dessa för mig så välbekanta resonemang upp hos många av respondenterna.
Minns inte, men jag tror att det var strax efter det projektet som saker tog en vändning för mig själv? Även om jag förknippar det med en viss plats, en speciell dag, så var det inte så dramatiskt. Det var inte så att jag blev frälst. Men jag slöt åtminstone fred.
Bilden med Rolling Stones är förresten också från ett gammalt inlägg församlingen gjort.
