Ett argument för en ökad ”dödsmedvetenhet” vore kanske att insikten om att vi själva och alla andra ska dö är strukturerande i någon mening. Den skänker ramar åt livet och alla inkluderas däri; vi är alla ställda inför samma villkor. Även om inte döden existerade vore det kanske rent av en god idé uppfinna den. Man kan påminna sig det kända stycket av Tertullianus, som skriver om en romersk kejsare:
Even when, amid the honours of a triumph, he sits on that lofty chariot, he is reminded that he is only human. A voice at his back keeps whispering in his ear, “Look behind thee; remember thou art but a man” (Tertullian.org, 2015, 5 april).