“Den djupa staten”… Vad menas egentligen? Gissar att det kan betyda rättså olika saker. Från en hyfsat realistisk, men trött och civilisationskritisk analys av läget. Ända bort till (antisemitisk) mystik, de 12 blodslinjer som utgått från Adam & Evas ungar och som nu härskar i det fördolda över oss alla, osv. (Eller något ännu värre. Ödleraser som infiltrerat planeten för länge sedan. Och gissningsvis allierat sig med judarna? Men det vet jag inte, hur man tänker.)
Vanligt folks böjelse för konspirationer intresserar mig dock mindre än när sådant dyker upp inom nyandligheten.
Vissa inslag i det nyandliga tankesystemet förefaller att kunna sudda ut gränserna, fresta till förenklingar och svart-vitt tänkande. Kanske har det att göra med att de metafysiska spekulationerna liksom mjukat upp, gjort vissa receptorer i hjärnan över-mottagliga för allsköns konstigt. Ju konstigare desto bättre liksom. Anything goes. Ett sorts filosofiskt knark? Att man behöver starkare grejor.
En annan sak som riskerar att ställa till det är att nyandlighet och new age använder sig av måttstockar som gör området för det halvsjaskiga – det vill säga den vanliga världen och det mänskliga psyket – mycket svårnavigerat. Jag skrev om det nyligen i ett annat sammanhang:
Grundproblemet/grundutmaningen med att hålla sig med esoteriken som ett slags mentalt operativsystem är att denna laborerar med “absoluta storheter” (fullständig kärlek, fullkomlig kunskap, fulländade människor, totalt ansvar för sitt eget öde via “karmalagen”, osv). Något sådant är det mänskliga psyket i de allra flesta fall inte rustat att hantera. Det riskerar att göra något med en, så att säga.
Har ni sett den här uppochnedvända pyramiden förut? Är visst en amerikansk forskare som tagit fram den. Den fanns också med i en publikation från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, i samband med Covid.
Jag tycker bilden verkar ha fått med det mesta. Den spänner från konspirationsteorier vilka med tiden visat sig vara korrekta, trots allt. Som folk säkert blivit kallade både paranoida och foliehattar när de hävdat. Till de mest osannolika, som knappast kan vara sanna, men som en del tror starkt på ändå. (Typ att Bill Gates & Clinton i själva verket har blivit avrättade, pga sitt omoraliska leverne, med pedofili mm, i en hemlig godartad aktion av Donald Trump i samarbete med en dold militärmakt, de s k “Vita hattarna” och idag är ersatta med dubbelgångare, osv.)
Även om schemat inte skulle komma från en forskare av facket – knuten till ett universitet, som har publicerat konceptet och blivit granskad i peer-review tidskrift, som doktorerat, etc – så tycker jag att den har tyngd. Utan att kanske vara beforskad i sina många enskildheter. Själva idén, designen, spektrumet, kan vara en hjälp för tanken. Den har “face value” eller vad det kallas? Kan näppelighen vara fel, i det stora hela, även om en och annan etikett skulle ha hamnat på fel ställe.
Att försöka ifrågasätta de mest eller åtminstone mycket osannolika teorierna är ofta ett tröstlöst företag. Man riskerar att hamna i en loop av youtube-klipp och texter som anhängare menar stärker teorin. Om man ändå inte håller med är förklaringen att man inte läst, sett och hört tillräckligt.
Mycket som ligger hitom de civilisationsskeptiska utmarkerna, de mest extrema konspirationsteorierna, köper jag. Sådant som oheliga allianser på hög nivå, det militärtekniska komplexets agenda, storbankernas djungellika girighet, osv. Där har jag inga invändningar. Resten har jag dock varken tid eller ork att fördjupa mig i.
En annan sak jag tänkt på, med konsprationskulturen (något som denna delar med nyandlighet och new age och det är därför dessa två perspektiv gifter sig så lätt, kan man tänka, s k “conspirituality“) är dess motsägelsefulla förhållande till världslig auktoritet. I dessa sammanhang vädras ofta ett förakt för etablissemanget, “experterna”. Det vill säga utbildat folk inom sina respektive områden. Klimat, medicin, fysik, psykologi, statsvetenskap, osv.
Samtidigt som konspirationskulturen är förtjust, kan det verka, starstrucked rentav, när någon med en fin titel delar ens åsikter. Att till exempel en “läkare” skulle ha sagt ditt eller datt.
Och det är klart att individer med vacklande realitetsuppfattning kan finnas även bland välutbildat folk. Vore konstigt annars. Världen kryllar ju av fysiker, filosofie doktorer, läkare, psykologer, ex-officerare, m fl. Hundratusentals! Miljoner? (Då har man ändå inte räknat in alla “fysiker”, “PhD-are”, “före detta” det eller det, där titlar eller CV mest av allt är hittepå.)
Om så bara en promille av dessa spårat snett, men ändå är begåvade nog att sätta upp en hemsida eller starta en kanal på YouTube, då finns de med där ute. De också. Några tusen virrpannor, rättshaverister, halvpsykotiker, förbittrade sidsteppade karriärister, etc.
Förutom de äkta fritänkarna, så klart, de finns kanske också där. Som har något att komma med, vågar gå mot strömmen och som kommer att få rätt tids nog.
Bilden högst upp då? Vad ska den illustrera? (Den blev kanske mer förvillande än klargörande!) Men att det finns något projektivt över det hela ändå? Det är inte en Dold Elit som styr världen så allsmäktigt och genomgripande som de mest fantastiska konspirationsteorierna vill göra gällande.
Man lever i sin egen lilla bubbla. “Domaren, åklagaren och den åtalade, är en och densamme. Vi dömer oss själva i samråd med oss själva”, som författaren Sture Emby skrev så kryptiskt en gång till en illustration av Gert Kaffa…