Rock och väska bärs undan och Hammarskjöld öppnar en liten bur i hallen där apan Mr Greenback skuttar ut. Snart sitter apan på Hammarskjölds axlar medan denne vandrar in i matsalen. Att Dag Hammarskjöld levde ensam med endast en apa som sällskap säger en del om hans komplexitet.
Antikaffären på vår gata skyltar med gamla tidningar om Dag Hammarskjöld. Och jag får lust googla. Generalsekreterare för FN under många år, fram till att hans plan kraschar/skjuts ned 1961 över nuvarande Zambia.
”Det finns så många mysterier kring denna man. När de hittade honom död fann man en lapp i hans ficka där han skrivit ’Be-bop-a-lula’, säger danske regissören Per Fly som nyligen gjort en biofilm om Dag Hammarskjöld. Sannolikt homosexuell, även om han lyckades undvika alla honungsfällor med män som ryssarna ordnade.
På kvällarna hade Hammarskjöld suttit och skrivit på ett filosofiskt manuskript, som efter hans död gavs ut som boken ”Vägmärken” (1963):
en sorts ’vitbok’ rörande mina förhandlingar med mig själv – och Gud
Jag ögnar genom ”Vägmärken” och måste säga att den gör samma lite beklämmade intryck idag som för trettio år sen. Att han är så sträng mot sig själv. Som att han gisslar sig själv med sina korta aforismer, Hammarskjöld.
Kan inte låta bli, men här och var upplever jag att det gränsar till koketteri, tonårsgrubbleri. Eller så är det en ärkereligiös litterär genre man inte förstår sig på. Eller att det högtravande tilltalet hörde till tiden. Att man bara blivit överkänslig för sådant. Tror dock inte något av detta kan förklara helt.
Tänker att Dag Hammarskjöld hör till samma kategori som Mahatma Gandhi och Moder Teresa. På gott och ont. Överspända, plågade själar. Predestinerade att försöka uträtta storverk.
Men att en person med denna position över huvud taget odlar en sådan här parallell, inre värld och därtill sätter den på pränt, känns enastående. Spännvidden. Handlingskraft och mod, parat med introvert grubblande. Folk brukar bara klara det ena eller det andra, om något alls.
Ärkebiskop emeritus KG Hammar, som uppger att han levt med ”Vägmärken” i fyrtio år och därtill nyligen utkommit med en bok om författaren, citeras i en artikel i tidningen Dagen (”Därför älskar Svenska kyrkan Hammarskjöld”, 2024-09-11):
Det finns ingen mystiker som har haft en sådan position.
Sommaren och hösten – 24 pågick en utställning i Uppsala om Hammarskjöld. Här en broschyr:
