Bör samhället ta över ansvaret för allt andligt?

psa spir bokomslag

Andlig och personlig utveckling. Hur ska man skydda sökande människor från att fara illa? Hamna i klorna på predatoriska, manipulativa typer i alternativbranchen? Vad kan samhället göra för att reglera och hålla efter? En del tänker att lite mer kontroll eller “hårdare tag” mot avarterna skulle hjälpa. Men det är inte lätt att se hur nåt sånt öht skulle vara möjligt att fixa. Kunde man inte istället lagstifta om att bara folk som har legitimation från Socialstyrelsen fick syssla med sånt? Dvs läkare, psykologer, sjuksköterskor, m fl. Enbart dessa fick tillhandahålla verktyg & vägledning för människors spirituella fostran och välbefinnande. (Ungefär som att sprit idag bara får säljas på Systemet.)

KBT-arna är ju sedan länge igång med buddhistisk mindfulness, mm. De som jobbar i Freud & Co:s efterföljd kunde erbjuda en gedigen skolningsväg mot själslig integration o tillfredsställelse. Man skulle så klart tappa en del kompetens som idag finns i alternativvärlden, men i gengäld kunde området reserveras för folk som, inför hotet om indraget leg och yrkesförbud, i alla fall höll sig i skinnet?

(Ska inte låtsas som att jag läst boken ovan, för det har jag inte, men den låter intressant 🙂 )