Första halvan av förra århundradet kryllade det av biografer i Stockholm. Det var förmodligen likadant i andra någorlunda stora städer. Hus byggdes med rum för dessa stora samlingslokaler på bottenvåningen. På den tiden var de flesta singelbiografer. Till skillnad mot idag när biografer kallas ”filmstäder” med ett dussin salonger. De hade ingång från gatan under en tjusig baldakin, där innanför en kassalucka, osv.
Vad hände med alla dessa biografer? Påfallande många tycks ha övertagits av religiösa samfund och liknande med behov av att ibland kunna samla hundratals deltagare. (Vi har en nedanför balkongen där vi bor faktiskt. En kristen församling där majoriteten förefaller ha rötterna i Latinamerika.)
För den nyandliga ”scenen” i Stockholm var det en gammal biograf i Götgatans norra ände som kom att få särskild betydelse.
Götiska Teatern var en biograf vid Götgatan 11–13 på Södermalm i Stockholm. Biografen öppnade 1910 och stängde som Mona 1970.
Under många år på 80-talet inhyste lokalerna new age-templet Cafe Pan.
Detta har jag skrivit om flera gånger. Men idag råkade jag på några gamla fotografier och lite tidig historia som jag kände motiverar ett till inlägg.
Götiska Teatern kom till under en tid då antalet biografer i Stockholm ökade lavinartad. 1910 hade Stockholm 26 biosalonger och två år senare hade antalet mer än fördubblats. Götiska Biograf-teatern inrättades i en nybyggd hörnfastighet i kvarteret Urvädersklippan Större i hörnet med Urvädersgränd. Den drevs av biografkungen Nils Petter Nilsson (även kallad ”Häst-Nisse”).
Entrén var från Götgatan ungefär mitt på huset. Via en kort gång nådde man utan trappor fram till salongen. Biografsalongen fick en långsmal form med sittplatser för 333 besökare. Vid södra väggen fanns en mindre scen, eftersom filmvisningar var tänkta att kunna varvas med teater- och kabaréföreställningar. Salongens tak var välvt och smyckat av venetianskt inspirerat jugendmåleri.
Scenen där det hölls olika slags framträdanden och föreläsningar så gott som varje kväll. Det var inte så ofta jag var med på det. Men en gång minns jag, det var när Sture Johansson/Ambres besökte centret.
I oktober 1966 övertogs Mona av Svensk Filmindustri som lade ner verksamheten 1970.
Den sista filmen visades den 18 maj samma år; Sierra Torrida med Clint Eastwood och Shirley MacLaine i huvudrollerna. Därefter användes lokalerna av en frikyrklig förening, av sportbaren O’Learys och andra restauranger och kaffebarer. År 2017 var huvudingången låst och oanvänd.
