“Ljusen som brinner på kyrkogårdarna denna helg visar det bästa hos människan”, skriver Björn Wiman i DN idag. “Och att hon kan resa sig också från den mest hopplösa sorgen.”
“Kanske är det denna uråldriga kraft man ser i de långa rader av levande människor som denna mörka helg drar fram över kyrkogårdarna”, avslutar han sin krönika. “De tända ljusen visar att vi kan överleva också det ofattbara och outhärdliga – och att vi tillsammans kan vara bättre än vi själva förstår. I vilket fall tror jag att det är så man ska föreställa sig mänskligheten när den är som bäst: individer ihop, trampande bort mot synranden där allting försvinner. Vidare tillsammans.”