Farias och Granqvist (2007) föreslår att biologi och tidiga relationserfarenheter, var för sig eller i kombination, kan förklara varför många söker sig till new age. Den nyandliga världsåskådningen uppvisar helt enkelt vissa karaktäristiska drag som kan kännas välbekanta för den som varit försummad eller okänsligt behandlad under de formativa barndomsåren eller som har en genetisk predisposition för exempelvis magiskt tänkande. Personer med denna bakgrund behöver för den skull inte anamma en sådan världsåskådning, men sannolikheten är större. På grund av att longitudinella studier saknas går det dock inte att utesluta att det inte i själva verket är intresset för de nyandliga tankarna och aktiviteterna som format anhängarna, tillägger författarna.
Utifrån psykoanalysen går det att hypotetisera att vad som kan locka med denna andliga världsåskådning är dess likhet med infantilt tänkande och upplevande (Faber, 1996). Engagemanget ger möjligheten för en regressiv reträtt vilken kan vara såväl malign som benign och drivas på av såväl yttre press som individens egen lockelse. I samtliga fall möjliggör detta en befrielse från vuxenhetens komplexitet eller krav via ett enklare och rentav mer energibesparande sätt att leva, uppleva och relatera. Wikström (1998) lyfter detta till en samhällsnivå och skriver att ett fokus på inre förvandling är något som hör det sena 1900-talet till och att det är en idealisering av ”den enskilda människans ’andliga förmåga’ att påverka sitt öde och romantiseringen av människans inneboende godhet. Ondska, sjukdom och lidande är snarast en förvillelse” (Wikström, 1998, s. 8).