Har ju kallats den värsta/bästa skräckfilm som gjorts. Och visst är den kuslig så det förslår, ”The Exorcist” från 1973. Jag såg den många gånger på raken. Det här var många år sedan.
Men minns att jag då landade i att det var en film om kärlek, trots allt? Att detta var temat. Blir överraskad och glad när jag nu läser detta citat av författaren till boken, William Peter Blatty:
If the universe is clockwork and man is no more than molecular structures, how is it there is love as a God would love and that a man like Jesuit Damien Karras would deliberately give up his life for a stranger, the alien corpus of Regan MacNeil?
This is surely an enigma far more puzzling and far more worth pondering than the scandalous problem of evil; this is the mystery of goodness. It is the point all critics miss.
